Vargsången Astrid Lindgren V[Am]argen ylar i n[D]attens sk[Am]og, han v[C]ill men k[D]an inte s[H]ova. [E] H[Am]ungern river hans v[D]argab[Am]uk, och det är kallt i hans st[E]ov[Am]a. Du v[A]arg, du v[E]arg, kom [A]inte h[D]it, [F#7]ungen min f[E]år du [D]aldrig. V[Am]argen ylar i n[D]attens sk[Am]og, [C]ylar av h[D]unger och kl[H]agan. [E] Men j[Am]ag ska ge'n en gr[D]isasv[Am]ans, sånt passar i vargam[E]ag[Am]ar. Du v[A]arg, du v[E]arg, kom [A]inte h[D]it, [F#7]ungen min f[E]år du [D]aldrig. V[Am]argen ylar i n[D]atten sk[Am]og, och H[C]ittar sig [D]inget B[H]yte. [E] Men j[Am]ag ska ge'n en t[D]uppak[Am]am, att stoppa ner i sitt kn[E]yt[Am]e. Du v[A]arg, du v[E]arg, kom [A]inte h[D]it, [F#7]ungen min f[E]år du [D]aldrig. S[Am]ov, mitt barn, i b[D]ädden hos m[Am]or, låt v[C]argen [D]yla i n[H]atten. [E] Men j[Am]ag ska ge'n en h[D]önsaskank, om ingen annan har t[E]att[Am]'en. Du v[A]arg, du v[E]arg, kom [A]inte h[D]it, [F#7]ungen min få[E]r du [D]aldrig.
