Dessa ackord är tagna från Svenskatabbar.com som inte finns längre.
Den som skickat in ackorden är Leif Thiborg,
och jag ämnar inte på något sätt "stjäla" dem från honom, och själv ta åt mig äran.
Jag vill bara att de ska finnas på nätet.
Om det är några problem, kontakta mig.
Så, all heder åt Herr Thiborg!
Texten kommer från: http://www.imorbygden.se/song19.htm
Bb Eb
Så börjar åter den långa vägen
F Bb
och du är lappad min gamla sko
Bb Eb
å jag har skurit en flöjt i sälgen
F Bb
här ner vid strömmen i Örebro.
Eb Bb
Jag går mot Hallsberg med kurs på Laxå,
Cm F
och glömde midvinterns svält och nöd.
Bb Eb
Jag slipar knivar, jag slipar saxar.
F Bb
Jag slipar solsken och dagligt bröd.
...Och så vidare
Var är min ungdom, ja säg vad är den,
men den var fin, jag var fri och lös.
Jag sov i lador, jag sov i diken
jag sov hos byfogdens yngsta tös
Först var hon livrädd,men sedan drack jag
all vårens doft utur hennes sköt´.
Sen slipt jag knivar,sen slipt jag saxar,
sen slipt jag solsken och dagligt bröd.
Men annars är jag Skärslipar-Lundman
som krusar folk där jag krusat förr.
En stackars sate som klipper hundar
och bonden reglar för mig sin dörr.
Han lever ofarligt för hans lycka,
den sitter trygg i ett stort fat gröt.
Jag slipar knivar så får jag smycka
mitt liv med solsken och dagligt bröd.
En gång var brännvinet var mans äga
ty det var billigt och därför gott,
och malört dofta längs alla vägar
och gav fin smak åt en finkelpott.
Tjo! Spelemän, hej ni glada laxar!
Er söp jag ständigt från vett och sans.
Och slipte knivar, och slipte saxar
och tog er kvinna när det var dans.
Ni som har plikter kan säkert döma,
en skit som inte betalar skatt.
Men jag gör dikter och jag får drömmar
ty jag är ett med den ljusa natt.
Må stora diktare stöddigt kraxa,
jag vet bland dom är jag blott en fjant,
Som slipar knivar och slipar saxar
och hycklar rörd för en kopparslant.
Var är ni nu alla ni jag kände
var mullig piga, var mager dräng ?
Nån fick väl slut på sitt livs elände,
nån går och dras med sin brustna sträng.
Men jag finns ännu ibland dom raska,
mitt hår är vitt men min käft är röd.
Jag slipar knivar, jag slipar saxar
jag slipar solsken och dagligt bröd
Och länge ännu så vill jag leva
i morronkyla och aftonglöd.
Min slipsten har jag, den kan jag veva
samt hålla näsan försvarligt röd.
Jag går mot Hallsberg med kurs på Laxå
och glömmer midvinterns svält och nöd.
Jag slipar knivar, jag slipar saxar,
jag slipar solsken och dagligt bröd.
