[Verse 1]
Dm C
Jag satt häromdagen och läste min tidning
Dm C Dm
en dag som så många förut.
C
Och jag tänkte på alla dom drömmar man drömt,
Dm C Dm
som en efter en har tagit slut.
F C
Då såg jag en bild av en flicka
Gm F
med en skadskjuten kråka i famn.
F C
Hon springer iväg genom skogen
Gm F A7
så fort som hon någonsin kan.
Dm C
Hon springer med fladdrande lockar.
Gm F A7
Hon springer på taniga ben.
Dm C
Och hon hoppas och tror och hon bönar och ber
Dm C Dm
att det inte ska vara för sent.
[Verse 2]
Dm C
Och flickan är liten och hennes hår är så ljust
Dm C Dm
och hennes kind är så flämtande röd.
Dm C
Och kråkan är klumpig och kraxande svart.
Dm C Dm
Och om en stund är den alldeles död.
F C
Men flickan hon springer för livet
Gm F
hos en skadskjuten fågel i famn.
F C
Hon springer mot trygghet och värme
Gm F A7
för det som är riktigt och sant
Dm C
Hon springer med tindrande ögon.
Gm F A7
Hon springer på taniga ben.
Dm C
För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt,
Dm C Dm
att finns det liv, är det aldrig för sent
[Verse 3]
Dm C
Och jag började darra i vånda och nöd.
Dm C Dm
Jag skakar av rädsla och skräck.
Dm C
För jag visste ju alldeles tydligt och klart
Dm C Dm
att det var bilden av mig som jag sett.
F C
För mitt hopp är en skadskjuten kråka.
Gm F
Och jag är ett springande barn
C
som tror att det finns någon som kan hjälpa mig än,
Gm F A7
som tror det finns någon som har svar.
Dm C
Och jag springer med bultande hjärta.
Gm F A7
Jag springer på taniga ben.
Dm C
Och jag bönar och ber fast jag egentligen vet
Dm C Dm
att det redan är alldeles för sen
