[Am7][D7] [G] Som blågrå d[G]yning bohusbergen r[C]ullar i ödsligt m[Cdim]ajest[D7]ät mot havets r[G]and. Men mellan dess kala urtidsk[C]ullar är bördig j[Am7]ord och g[D7]ammalt bondel[G]and. Dit tr[G7]änger Sk[C]agerack [D7] med blåa k[G]ilar, och str[Em7]ida str[A7]ömmar klara som krist[D]all. [D7] Och lummig l[G]övlund står med björk och p[C]ilar och ask och e[Cdim]k vid l[D7]adugård och st[G]all. Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren! nu häckar ejder, gravand, mås och trut. I vildrosbuskarana och björnbärssnåren har finkarna och mesarna tittut. På slånens taggiga och svarta grenar syns inga gröna blad, med knopp och blom, som breder över gråa gärdsgårdsstenar ett pärlstrött flor av snövit rikedom. Kom ut och lufta vinterdävna tankar, på stigar vindlande i berg och myr, där vinden blåser in från Doggers Bankar med doft av tång och salt pch äventyr. Och kom till Långevik, till sjökaptenen, herr Johansson, som, mätt på havets skum, nu vårdar äppelträden och syrenen, och örtagården kring sitt Tustculum. Ja kom och se vårt Bohuslän om våren, du Rönnerdahl, som äger blick för färg. Här går på vinröd äng desvarta fåren, och rosa skyar över druvblå berg. Här svallar myllan lilabrun kring plogen, när Anders plöjer med sin norska häst. Och skutor med kinesiskt vitt om bogen på golfströmsgröna svall styr mot norväst. Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret, och legornshönsen värper ägg var dag. Här blir du frisk till hälsan och humöret, här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag! Här bygger Anders båtar och fioler, här kan du fiska torsk och spela vals, och tjusa oss med kullrande trioler ur Anders felor och din egen hals. Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna, med slån och hagtorn, böjda djupt av storm, med gamla båtvrak som har multnat gröna, men än, i brustna skrov, bär vågens form. Där mellan hav och land, på sand som skrider, på tång som gungar, kan du ensam gå, och leva i de längst förflydda tider, och i ditt släktes framtid likaså
