D A
Skymningen i Karibien faller mjukt över land och hav.
D A
Stjärnorna ovanför är som diamanter i tusental.
G A D G
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik.
A D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
D A
På bussresan från Cojimar till staden sitter man som på fest.
D A
Nog ser dom att man är utlänning, men man är som en hedersgäst.
G A D G
Här talar man med varandra och ser varann in i ögonen.
A D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
D A
I gränderna ner vid hamnen står inte hororna kvar på pass.
D A
Flickan ifrån Havanna har slitit av sej sin bleka mask.
G A D G
Hon var flera hundra tusen en gång, nu bygger hon framtiden.
A D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
G A D G
Jag ser inga juvelerare eller pälsmånglare i stan,
A D
jag ser heller inga utslagna eller rädda.
G A D G
Jag ser däremot att alla har arbete och ett eget hem.
A D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
D A
Jag går ut mot Almendaresparken och ser alla fina hus.
D A
Här levde en gång dom rikaste i ett omätligt sus och dus.
G A D G
Idag är palatsen sjukhus och daghem och skolor för dom små.
A D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
solo: D D A A
D D A A
G A D G
G A D D
G A D G
"Patria o muerte- Mer än mitt liv är mitt fosterland."
A D
står det på husfasaderna i neonljus.
G A D G
"Arbetare, förena er världen över och ta till kamp!"
A D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
D A
Jag går längs Maleconpromenaden och känner mej rörd och stolt,
D A
och stark inför kommunismens idé som enade Kubas folk.
G A D G
Att resa sej mot förtryckarna och sen slänga dom ut i sjön.
A D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
G A D G
På bykrogen i Cojiar blir ingen full i sin ensamhet;
A D
Där unga och gamla blandas flödar skratten.
G A D G
Det enda som är berusande är gemenskapen i vår sång:
A D
"Guantanamera" stiger i natten.
D A
Skymningen i Karibien faller mjukt över land och hav.
D A
Stjärnorna ovanför är som diamanter i tusental.
G A D G
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik.
A D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
