Capo på andra bandet.
Vers 1
Am
Man vaknar i sin stia med en mun som smakar spya.
G
Man ser sig själv i spegeln och vill dö
G
Den slant som skulle räcka till att äta nästa vecka
Am
Har man bränt på dålig öl och korv med bröd
Dm Am G
Och den enda tröst man trots allt har
Dm E7
är det roliga som var
Am Dm C E7
Och man ler så gott det går åt det som nattens timmar gav
Am G Am
Dessa timmar som man inte minns nåt av
Vers 2
Am
Ja så går man och funderar och man rekonstruerar
G
allt det roliga som säkert kan ha hänt
G
Hur man tagit folk i skreven, hur man tatt sig upp på scenen,
Am
Hur man dansat bredvid sångaren i Kent
F C
Hur man fått hem en modelltjej till ett femstjärnigt hotell, nej
Dm E7
De var nog en två, tre stycken och sen stal man deras smycken
Am Dm C E7
och blev jagad av polisen med moped på glaciär
Am G Am
Lite synd man inte minns nåt av det där
Vers 3
Am
Sedan är det vanlig måndag och med sedvanlig vånda
G
går man runt och distraherar sig med strunt
G
Plockar damm i kopiatorn, lägger patiens på datorn
Am
låtsas läsa samma gamla pappersbunt
Dm Am G
Och den enda tröst man trots allt har
Dm E7
är att helgen varit underbar
Am Dm C E7
För man vet att man var cool och man var glad och full av sav
Am G Am
Dessa timmar som man inte minns nåt av
F C
För på bilder i sin hjärna ser man sånt som säkert skett
Dm E7
Det var dans och man var stjärna, sedan slogs man mot skelett
F C
Som kom flygande på drakar och där satt man bakom spakarna
Dm E7
På JAS och råka skjuta Sean Banan så blodet spruta
Am Dm C E7
Sedan vann man spanska cupen, man var snygg och miljonär
Am G Am
Lite synd man inte minns nåt av det där
Vers 4
Am
Ja så småningom går åren, man går på fast åren får en
G
Att få gråa hår och gå med korta kliv
G
Men på lördag varje vecka tar man samma gamla bläcka
Am
För att skapa lite mening i sitt liv
Dm Am G
För den enda tröst som alltjämt finns
Dm E7
Är de glada dar man inte minns
Am Dm C E7
Och man längtar lite grann tills man får ligga i sin grav
Am G Am E7 Am
Med sitt hela liv att sakna minnen av.
