A E7 A
- Tjena assistenten! Jo, du förstår
A E B7 E
det är samma visa idag som igår.
E7
Jag behöver stålar till en fika och en macka,
A B7 E
får jag loss en tia så ber jag att få tacka
A D A E7
sociala nämnderna, samt lovar och svär
A D A E7 A
/:att inte köpa brännvin för pengarna, sa Pär.:/
- Nix! sa assistenten, hårt och brutalt,
inte ett rött öre bli här utbetalt.
Här hjälper varken böner eller klagosånger:
En spänn till tunnelbanan och två matkuponger.
Och kommer du imorgon, så kom i nyktert skick!
/:- Äh! Kyss du mig i häcken! sa Polaren Pär och gick.:/
Jag mötte Pär vid tunnelbanestation'
och sen han förklarat sin situation
åkte vi tillsammans södra tunnelbaneleden
och kom så småningom till Den Gyldene Freden.
Och när vi väl suttit i några timmar där
/:in kommer assistenten som hade nobbat Pär.:/
- Tjena, assistenten! Välkommen hit!
sade Pär och doftade påtagligt sprit.
- Usch, sa assistenten, med en moderat betoning.
Tänk att få se Pär i denna syndens boning.
Vem kunde tro du hade råd med sånt här?
/:- Äh! Det ska du ge fan i! sa Polaren Pär.:/
Sist vi sågs, sa Pär, var jag asocial.
Men nu är jag hemma i Fredens lokal.
Här är vi alla lika goda, ska du veta,
magra och tjocka och beniga och feta.
Kan du bara pröjsa, är du en ärans man.
/:Och kan du inte pröjsa, så snacka med han!:/
Och därvid pekade Pär åt mitt håll, eftersom jag
råkade stå alldeles bredvid där - det var nämligen
jag som hade hand om pengarna den dagen. Och
följaktligen bar det sig inte bättre än att:
Pär och assistenten och jag, det gör tre,
vi drack på min bekostnad, medborgare.
Så är det nämligen inom det sociala:
Kan ej den ena, får någon ann betala.
Det gör detsamma vem som blir finansiär.
/:- Men skål för kapitalet! sa Polaren Pär.:/
