F
Det var i slutet på Augusti på lillfjällets brant
Bb F
Där smög jag på ett ståndskall så mäktigt och grannt
Det eka bland bergen och jag rös in i märgen
Bb F
När jag hörde vad det var som dom skallade på
Bb F
För jag hörde hur det vråla och skrek
C
När ingen av hundarna vek
F
Ja då känns det som som att livet det lekte
Bb F
och vad livet kan vara härligt ibland
Bb F
Men den glädjen den blev allt för kort
C
För det var dagen då Nitro gick bort
F
Men den dådkraft han visade fram den där dagen
Bb F
är det värsta jag någonsin sett
Bb F
Ja den hunden den gav aldrig opp
C
Och han dog ju med flaggan i topp
F
Det var björnramens starka och sylvassa klor
Bb F
som genom Nitros revben dom for
Bb F
Ja det var ingen vacker syn
C
och andarna viskade i skyn
F
Vi såg på varandra och jag fällde en tår
Bb F
minuten därefter så ensam jag står
Bb F
Jag minns ännu vad jag sade
C
att hämden den kommer en dag
F
Ja nu står jag här igen med ett gäng nya hundar
Bb F
som jag hoppas ska fylla hans plats
Bb F
Men björnjakten är inte lätt
C
och björnhundar duggar ej tätt
F
Men jag har gett mig fan på att jag ska lyckas
Bb F
att få fram en sjutusan till hund
Bb F
Och den som lever han får se
C
vad framtiden har att ge
