G C D Em Bm C Am D
G C
Inte en dag yngre skriver jag en sång
D Em
jag har ältat alla ord här över muggar och glas
Bm C
vi kom varandra närmre du och jag i vår
Am D
och jag är tacksam för att du orkade lyssna
En sommar igen kanske nån vecka på landet
kanske nån helg i nån storstad söderut
du och din tjej jag och min son ibland
planerana är skönt om dom kan flyta lite nu
Fan, det värker det ilar då och då
det känns ibland som alla har förstått utom jag
att världen står och pekar stackars han som tror
att livet är en dröm han borde ta ett jobb
Jag drack en kaffe hos Louise på hennes uteplats igår
hembakt och en son som lärt sig cykla just
hon berättade sin historia och om styrkan hon fått
hur värdena ändras när sjukdomar kommer
Jag ville skjuta mit själv redan på tunnelbanan hem
för hur svag jag har varit och hur fel jag haft
två öl senare var Skånegatan
ändå lite lockande och framtiden ljus
Jag fattar ingenting...
Ännu inte äldre tar jag flyget härifrån
och tänker att jag blivit lite starkare
tänker att jag bara måste se mig om
och leva lite mer du vet hur jag är
Men sen i mörkret på hotellet i lappsjukans klimax
klickar jag fram bilder som jag har i telefon
hon och jag i taxi på väg från Gorkijparken
på ett sista försök i Moskva
Nu minns jag det som varmt det där som frös i TV-soffan
dagarna vi inte orkade prata med varann
jag tvivlar än en gång och strör ut frågorna på bordet
nån säger nånting nån annan nåt annat
Jag kunde säga att jag önskar hon förstod
men det är ju inte det jag vill nog bara ändra sanningen
Nu går solen upp och jag står på en balkong
i ett land jag aldrig känt och tittar österut
Ett land jag aldrig känt med nya smaker att förnimma
steg som måste tas och mina hyllor för mig själv
stolt som en bödel som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning och förlåtelse
Jag fattar ingenting...
Jag fattar ingenting och jag ser bara tecken
bilder säga stanna bilder säger gå
vi pratar inte mera eller gifter oss till hösten
saker förändras när tiden går
Har jag väntat mig för mycket blåste jag iväg
jag ser tillbaka på en radda av affischer
jag tror jag drömde om ett liv bara utan korridorer
utan korridorer skulle jag bli lycklig
Du kände mig när åren var terminer
när sommaren var helig och nätterna var allt
du har vart densamma som en klippa genom tiden
med en hand som verkat räcka åt oss alla
Minns du när vi satt utanför Strandbaden i Falkenberg
och lyssnade på när havet blåste in
det var långt innan henne det var långt före allt
men jag kan inte komma ihåg att jag saknade nåt då
Jag ser regnet komma närmre över floden
TV:n dövar tystnaden i mörkret
tid tid
inte en dag yngre skriver jag en sång
Jag fattar ingenting...
